onsdag 12 september 2012

jo jag lever...

Hoppsan, nästan en vecka mellan inläggen...så blir det när följande faktorer samverkar:
1. Borta över helgen hos mor, trevligt men inte bloggvänligt...
2. Maken jobbar sjuuuukt mycket denna vecka...
3. Pigga och livliga barn som inte tycker moderns ska sitta vid datorn
4. Ett internet som krånglar...

Nu har det gått 1,5 vecka in i projektet...känner mig varm i kläderna och inte lika trevande i affären. Det har även blivit en mer naturlig process kring bestämmandet av måltiderna...inte så mycket tanke kring vad som INTE får vara i...utan mer vad jag faktiskt är sugen på. Visst är det häftigt ändå hur fort hjärnan anpassar sig....

En av de kommentarer som trillat ner är det inte är någon mening att låta bli kött en månad...att det är för lite tid eller helt enkelt inte ger någon riktig effekt. Flera stycken har argumenterat att om att visst är det mysigt med projekt MEN om jag nu ska lägga energi på nåt så borde det åtminstone  "ge" nåt...
För er som känner så kan jag ge följade mattexempel:
En medelsvensk äter i genomsnitt 86kg kött om året. (För att underlätta så låtsas vi att både jag och T är just medelsvenskar.)
86x2=172kg om året
172/12= 14.333kg/månad
Så om man tittar rent matematiskt (och förenklat) på det så innebär det att genom att bara 2 personer avstår från kött 1 endaste månad så är det över 14 kg kött som inte blir uppätet.
14kg.
Det är ganska många kg ändå...bara på att vi inte äter den där hamburgaren, köttfärssåsen och fläskfilén under september.
14kg, det är ungefär 28 st vanliga fläskfiléer a 500gr styck....Tänk er och lägga dem på hög...Då ser det plötsligt inte så lite ut längre...
Det är i sådana här stunder som jag önskar att jag hade Anna Skipper (ni vet från "du är vad du äter"...) här som kunde demonstrera med ett läskigt bord fyllt av fläskfilé eller typ ett badkar med 14 kg köttfärs....bara för att göra det tydligt.....
Så kom ihåg ni som vill förändra saker men inte känner att det är lönt...ett steg framåt är ändå ett steg längre än när man står stilla....

För att inte förstöra matlusten lägger jag sålunda Anna Skippers bord åt sidan...
Just nu är det ebb i kassan...ordenligt...väntar på utbetalning från FK som plötsligt bestämt sig att de vill ha nya inkomstuppgifter från min arbetsgivare trots att jag fått föräldrapenning sedan januari....Detta statliga verk slutar aaaaaldrig förvåna mig...
Hur som helst denna ebb gör att Fru L´s matfantasi sätts på prov...Jag fick helt enkelt leka leken: vad finns det i skåpet.....Jag lekte denna lek ganska frekvent när jag studerade men är lite ringrostig...Men efter en del rotandes så blev det en mexikanskinspirerad soppa med tomat och majs....

 

Nachotoppad tomat och paprikasoppa med chili och majs


4pers

2 burkar krossade tomater
1 stor lök (eller 2 små)
2 röda paprikor
3dl vatten
3 msk tomatpuré
1/2 dl salsa eller chilisås
1 krm chilipulver
1 buljongtärning
1/2 pkt tackokrydda
2 burkar majs
ev salt

1/2 pkt nachochips
1dl gräddfil

Hacka löken och fräs den i olja eller smör tills den är genomskinlig. Hacka även upp paprikorna i små kunber och dem fräsas med löken på svag värme. Tillsätt de andra ingredienserna förutom majset. Låt detta koka i minst 30 min på svag värme.  Mixa soppan slät, smaka av om det behövs salt och tillsätt sedan majset.

Lägg upp soppan i vackra soppskålar eller koppar och tillsätt ca 2 msk gräddfil i varje portion. Krossa några nachochips över soppan och servera omedelbart.

För er som undrar hur soppan blev så kan jag meddela att den blev fantastisk.
Faktiskt.
Bägge sönerna älskade den (Lilla liten fick dock utan salt, chips och chili....och med ris....Ni vet Bebisar, alltid ska de kräva specialmat....) och mannen kom hem och tog några chips och svepte i soppan med kommentaren -Åh jag kan inte sluta äta....
Så fattigt behöver inte betyda tråkigt...

Och ni som är fattiga men rastlösa...Passa på att plocka rönnbär och släng i frysen...de går att göra fantatiskt god gele av...det enda som behövs är syltsocker, lite äpplen och glasburkar...
Rönnbären måste dock antingen varit med om några frostnätter (eller som mina) vistats lite i frysen....Ha rman dem i frysen kan man dessutom välja när man gör gelen...det måste inte vara prick nu....
Har ni dessutom turen att som jag ha ett stort härligt plommonträd i trädgården så plocka några och kärna ut och släng även dem i frysen...När vintermånaderna kommer så kan ni överraska Kung Bore med att göra en sensommarpaj...(kanske skrämmer ni honom på flykten då...)

Tjingeling!!




torsdag 6 september 2012

Utan stress och utan fetaost...

Nu är det vackert ute. Det är krispigt i luften och det är som att naturen liksom andas ut i en härlig suck efter sommaren. Det trista är att folk verkar göra tvärtom... Jag ser runt mig att tempot trappas upp. Folk har nåt jagat i blicken, som om den överfulla almenackan fastnat bakom näthinnan.
Ibland så slår det mig hur exceptionellt dåliga vi människor är på att utnyttja livet....Vi låter oss fastna i trista konflikter och väljer att lägga vår kraft på att tänka på allt som vi borde hinna istället för att le åt det som vi faktiskt åstadkommer. Och tro för Guds skull inte att jag på några sätt och vis  är bättre...Nä, jag är duktig på att stressa för ingenting och jag kan ligga och älta ett samtal och fastna i någon smet av kränkta och arga känslor när jag borde sova....Men just nu när jag är föräldraledig så måste jag ändå säga att jag är någon annanstans. På en plats där jag hinner njuta av naturen, hinner glädjas åt att Lilla Liten har fått sin första lilla tand och en plats där jag är orkar vara lycklig över en sån enkel sak som att få åka bil med maken, även om det bara är 20 min till Täby....
Jag var på jobbet och hälsade på idag, vilket ioch för sig var väldigt trevligt men det påminde mig också om att snart ska jag också ha en almenacka innanför ögonen. Tänkte bara se till att fylla näthinnan med massa underbart först så det finns lite annat att titta på samtidigt...

Jag åt lunch på jobbet idag och hade med mig rester från gårdagens härliga måltid. Och snacka om stor besvikelse, biiiiiig time. Det som igår smälte i gommen smakade plastigt och konstigt. Dagens lärdom, quorn må vara jättegod nypanerad..som matlåda funkar det INTE.

Men något som jag anar kommer t.o.m smaka bättre imorgon är dagens middag, Auberginelasagne. Receptet har kommit från den person som inspirerat oss till att göra detta nämligen barnens Gudmor. Hon har varit vegetarian sedan...ja lääääänge och har bidragit med veg.kunskap, recept och massa härligt pepp.
Dock så måste jag säga att oförutsedda händelser gjort att det blev vissa ändringar i ursprungsreceptet. I receptet skulle det nämligen vara fetaost i lasagnen och creme fraiche ovanpå.
På grund av att vi redan använt och ätit upp den fetaost som inköptes för en vecka sedan så traskade jag och barnen till affären för att köpa ny. Men de hade inte ingen, inte ens sån där i olja med oliver. Inte ett endaste paket. Ägaren i affären berättade att det rådde brist på fetaost, keso och liknade ostar på grund av att alla efter semestrarna börjat med dieter där du äter mycket ost såsom LCHF. De säljer tydligen slut snbbare än vad mejerierna hinner tillverka ny. Heeeeeelt otroligt och lite ledsamt på nåt sätt...Att hela svenska folket kollektivt satt igång med att banta...(förlåt, jag menar gjort livstilsförändringar....). Fast hellre att det är slut på ost än att folk köpt slut på lagret av ångestabletter eller sprit....
Ialla fall ingen fetaost till oss....Så det fick bli färskost istället med vitlökssmak. Och creme fraichen som stod i kylskåpet och snällt väntade på att användas i lasagnen visade sig vara gräddfil.....så det fick bli mozzarella på toppen istället...




(Nästan som) Hugos Auberginelasagne  



4 pers

2 burkar krossade tomater
1 lök
1 zuchini
1 gul paprika
1 aubergine
1 buljongtärning (grönsaks)
2 vitlöksklyftor
1 kruka färsk basilika
1 tsk socker
svartpeppar
ev salt
olja/smör (att steka i)
1/2 paket lasagneplattor
2 pkt mozarellaost
200g smaksatt färskost
2 dl riven ost

Hacka löken och vitlöken smått och fräs i smör eller olja på låg värme tills den är genomskinlig. Hacka zuchinin och paprikan i små kuber och låt dem fräsa med löken någon minut. Häll sedan på de krossade tomaterna och tilsätt buljongtärningen, socker. Låt såsen koka i minst 20 min (gärna mer) och tillsätt sedan peppar och 2/3 av basilikan. Salta vid behov.

Skiva auberginen i tunna skivor och stek dem i olja tills de är mjuka. Lägg dem på ett papper och torka av dem lätt.  Lägg tomatsås i botten och sedan lasagneplattor ovanpå. Varva sedan  aubergineskivor, tomatsås, vitlöskost, mozzarellaost och plattor. Avsluta med ett lager av tomatsås, mozzarellaost och den rivna osten. Till sist strö på resterande av basilikan.
Gratinera i ugnen i c:a  30 min på 225grader.

Servera med tomat och basilikasallad.

På nåt sätt så kan nog de flesta räkna ut att det blev gott...Nästa gång ska jag dock följa receptet...
Men det är roligt hur många av dessa recept som vi redan känner att vi kan lägga i vår vardagsrepetoar....vilket var en stor del av poängen med att göra detta...
Imorgon är det dags för fredagsmys..all day long!

Tjingeling


onsdag 5 september 2012

Marmelader och förhastade slutsatser...



Marmelader,
det är lite utav min grej faktiskt. När jag inte vet vad jag ska göra så gör jag en marmelad, gärna en ny sort. Kiwi, ananas och syren..allt kan man ju för sjuttsingen göra marmelad på...ja egentligen borde jag göra en marmeladblogg men risken finns att vårt hem skulle flöda över av små burkar och kletiga fruktblandningar som ett resultat av min jakt efter den perfekta marmeladen. Och även om min käre man har ett tålamod som en ängel så har väl även han sina gränser så det ska jag nog låta bli... (har inte kommit så långt att jag väljer marmelader framför äktenskapet...)
 Men ärligt, marmelader....mmmm.... Men jag brukar chockas över priserna på delikatessmarmelader som brukar ligga genomtänkt placerade vid delikatessdiskarna. Lätt att man kan få betala 60 kr för en liten burk (som i storlek påminner om de där burkarna man fick vid hotellfrukostarna förr om åren..) Varför dessa hutlösa priser? För vad vill jag fråga? Nu ska jag inviga alla er i en hemlighet:   
Det är varken svårt eller dyrt att göra egen marmelad....Jag vet att det finns massa saker som folk säger är jättelätt men sedan visar sig supersvårt och absoluuut inte värt att ens försöka sig på ..typ sy egna kläder eller göra egna möbel av lastpallar..Men jag lovar, det är enkelt!

  Jag älskar saker som folk tror är komplicerade (och därmed blir impade av att man gjort dem ) men som egentligen är väldigt lätta. Marmelader tillhör verkligen denna kategori. Det svåra är att bestämma vad för marmelad man ska göra....Sen är det bara att köra..rensa rensa och hacka hacka hacka, ner med frukt och syltsocker i kastrull och vispelivisp kokelikok...sen är det klart!
Ja SÅ enkelt är det. Ner i snygg burk och plötsligt har du värsta bästa presenten (som kommer oooooas och aaaaahas kring...)

Idag var jag lite rastlös så idag blev det marmeladkok. Jag brukar nästan alltid ha syltsocker hemma just in case andan faller på...
Valet föll på en personlig höstfavorit, nämligen äppelmarmelad (recept kommer nedan).
Jag och Stora Liten äter drösvis på gröten varje morgon och annars passar den perfekt att göra äppelpaj på. Att göra syltgrottor med denna söta och härligt kanelsmakande sylt är ett annat tips.

Mor Saras äppelmarmelad

1 kg äpplen
1/2-1 kg syltsocker (beroende hur söt och hur fast marmelad man vill ha)
2 msk kanel
1 tsk vaniljsocker
1 dl vatten

Skala och kärna ur äpplena och hacka upp dem i önskad storlek. Häll dem i en kastrull tillsammans med de andra ingredienserna. Rör om väl så att sockret blandas väl. Koka upp under omrörning och låt det sedan småputtra tills dess att äppelbitarna är genomkokta och mjuka.

Nog om marmelader för idag och istället vänder vi oss mot dagens huvudmål: middagen...
Efter gårdagens trashning av ersättningsprodukter så är det nog inte bara ett ögonbryn som höjs när jag meddelar att dagens middag består av quornfiléer...Och kanske höjs det ännu fler ögonbryn när jag erkänner att det blev gott...
Glatt överraskad blev jag över detta och lika överraskad över att Stora Liten med stor aprit smaskade i sig quornet. Han frågade dock vad det var för nåt...och ja jag svarade nåt i stil med att -det är nästan kyckling. Han tittade då på mig med sina stora bruna ögon och konstaterade sakligt
-Nä mamma det ÄR inte kyckling, vad är det mamma?
Vad svarar man på det? Det är...svamprotein...som är vad???? Hrm...jag anar att detta bara är början på en fantatiskt härlig men oändlig våg av frågor...
Innan jag ger er receptet på dagens middag så måste jag bara få berätta att jag blev lite stolt idag över min man och hans inställning till detta projekt. Idag hade han tydligen varit sugen på något gott och sett fina wienerbröd i affären. Men eftersom han inte visste om de innehöll nåt gelatin eller dylikt så lät han bli att köpa ett...
Men inget mer snack nu utan nu tänker jag helt enkelt presentera dagens härliga onsdagsmiddag:



Fru L's dubbelpanerade quornfiléer
med potatismos, champinjonsås, gröna ärtor och hemmagjord pressgurka



4 pers


Potatismos med purjotwist

8 potatisar (mjöliga)
1/2 purjolök
1 vitlöksklyfta
2 msk smör
 1dl mjölk
salt och peppar

Skala och koka potatisen tillsammans med purjolöken och vitlöken. Häll av vattnet och mosa sedan tillsammans med smöret och mjölken till önskad konstistens.

Champinjonsås

7 medelstora champinjoner (gärna öppnade för mer smak)
1 charlottenlök
1 buljongtärning (grönsaks)
4 dl vispgrädde

Borsta av champinjonerna och skiva dem. Lägg dem i en kastrull stek dem på medelvärme. Rör om tills dess att de börjar vätska sig och inte fastnar längre. Koka dem på svag värme tills vätskan är borta. Hacka charlottenlöken. Lägg i en klick smör i kastrullen och tillsätt löken. Låt löken bli genomskinlig och tillsätt grädden, buljongtärningen. Låt såsen koka på svag värme minst 40 min gärna längre. Smaka av med salt och peppar. 

Pressgurka

1 slanggurka
2 tsk salt
2 msk vinäger
3/4 dl vatten
1 msk socker
1 krm vitpeppar

Skiva gurkan tunt. Lägg skivorna i en bunke och strö på salt. Låt gurkan dra i ca 30 min. Sila sedan bort vattet som dragits ur gurkan. 
Blanda resten av ingredienserna  och häll över gurkskivorna. Låt gurkan stå kallt, gärna över natten.

 Dubbelpanerade quornfiléer

4 frysta quornfiléer

1/2 dl ströbröd
1/2 dl mjöl
1 ägg
salt och peppar.
smör/margarin/olja

Knäck ägget i en skål och vispa det med en gaffel el dylikt. Blanda ströbröd, mjöl och salt och peppar på en tallrik. Låt filéerna tina en aning och doppa dem sedan i ägget. Vänd dem i mjölblandningen ordentligt så att hela filéen är täckt. Stek sedan på medelvärme tills qouornet är genomvarmt.

Servera allt tillsammans med gröna ärtor.

Detta var verkligen jättegott! Med paneringen påminde quornet lite om schnitzel och tillbehören förstärkte verkligen denna känsla. Ja jag får nog omvärdera det där med quorn ändå....

Natti natt...

 

tisdag 4 september 2012

Insikter


Idag är det vår bröllopsdag. Japp, vi firar tydligen "papper"...(för den oinsatte så betyder det 2år...). Och det firade vi med att besöka den vegetariska pärlan på söder, nämligen Hermans. Restaurangen på Fjällgatan  bjuder på en härlig helvegetarisk buffé och dessutom en gudomlig utsikt över vackra stockholm.
Som efterrätt så smög vi ner till chokladfabriken på Renstiernasgata och köpte 2 lyxiga och mumsiga praliner var. För den chokladintresserade läsaren kan jag berätta att jag åt stjärnanistryffel och en ljus tryffel med nyponmarmelad. Jag tillhör ju dem som t.om. kan knapra blockchoklad om behovet sätter in men visst är det underbart att ge chokladtrollet kvalitetsknark då och då...(för även det måste ju får fira bröllopsdagen...) 

Besöket på Hermans fick mig dock att komma till en insikt. Nämligen att jag gillar vegetarisk mat, väldigt mycket men att jag är inte så förtjust i ersättningsprodukter (som t.ex. quorn eller sojakorv). Det är egentligen inte så mycket smaken som jag inte gillar utan snarare att jag får en känsla av olust när jag äter ersättningsprodukter.. Som att någon försöker luras liksom...(Samma känsla får jag när man äter sötningsmedel som ska vara istället för socker.)
För istället för att fylla avsaknaden av den äkta varan så får det mig bara att tänka på att det inte är kött utan något som försöker likna kött...Hela måltiden blir en maktkamp mellan tankarna...För någonstans så vill jag gilla det. Tänk vad fantastiskt det vore om något som inte är kött kunde smaka just kött. Att inga djur skulle behöva lida för den där grillskivan elller filén... Men när jag sitter där på Hermans med min indiska gryta med quornbitar så är det inte så. Det smakar inte kyckling, jag vågar knappt känna vad det smakar...Jag liksom lindar in bitarna i såser, ris och annat för att dölja känslan av vad jag äter men ärligt så funkar det inte...Jag gillar nog bäst mat som inte försöker imitera nåt annat helt enkelt...

Dagens andra insikt kom på chokladfabriken. När jag stod där och den skjortklädda expediten snyggt plockat ner min tryffel med nyponmarmelad så slog en tanke mig plötsligt. Kan jag äta detta?
För så är det kära läsare: att stiga ur den trygga allätarklubben är att behöva syna vad man stoppar i munnen i sömmarna. Att aldrig släppa fokus. I affären måste man läsa på innehållsförteckningen..på alla produkter även de du tror är safe. På restaurangen måste man fråga servitören (och be till Gud att hen vet vad de stoppar i sin mat) För kött är inte bara skinkskivan på mackan eller entrecoten på tallriken. Köttprodukter finns lite här och var. På naturliga ställen som i falukorven men även i otroliga ställen som i den gudomliga pannacottan. Japp ni läste rätt.
I nåt så lent och ljuvligt som pannacotta finns det kött, ja eller köttprodukter. För det som i regel används för att få pannacotta att stelna är gelatin och gelatin görs av köttbiprodukter som t.ex. ben och hud från gris och ko...alltså sånt som blir över så att säga... Även i vissa marmelader används gelatin...och det för mig tillbaka till chokladfabriken...För i den söta lilla pralinen som låg i påsen kunde det ju finnas gelatin...
Så för att faktiskt veta om  vad man får i sig så måste man läsa på innehållsförteckningar och för att förstå vad innehållsförteckningen betyder så måste man lära sig vad de olika produkterna är för något...så att man till slut kan avgöra om det är något man bör stoppa i munnen. Något en allätare aldrig måste lära sig..
Vad nyttigt det är att skifta fokus....
(och  för den chokladfixerade läsaren: nej pralinen innehöll ej gelatin utan gick absolut att stoppa in i munnen...god var den dessutom!)
Trots mitt allmäna ogillande mot ersättningsprodukter så måste jag erkänna att dagens middag , nachotallrik,  fick baseras på en sådan nämligen sojafärs av märket Anamma...men det är i och för sig den produkt jag gillar bäst (hitintills). 
Nachotallrik är ju bra mat på det sättet att alla får ta vad de faktiskt vill ha på och även hur mycket av varje sak de vill ha...så därför har jag inte skrivit ut exakta mått på de grönsaker jag har valt...för det är ju så olika beroende på vem man är...

Nachotallrik med hemmagjord salsa


4 pers
400g färs
1 pkt tacokryddmix (lusläs innehållsförteckningen)
riven ost
isbergssallad
gurka
tomater
majs
lök
paprika
nachochips med ostsmak
gräddfil

Hacka grönsakerna och bryn sedan färsen tillsammans med kryddmixen. Gratinera färsen i ugnen med osten ovanpå tills dess att osten smält. Lägg nachochipsen underst och strö sedan grönsakerna ovanpå. Lägg försiktigt den gratinerade färsen på grönsakerna och klicka sedan gräddfil och salsa (se recept nedan)ovanpå detta.

  Salsa
3 tomater
2 lökar
3 vitlöksklyftor
1 kruka färsk koriander
1 msk socker
3 msk vitvinsvinäger
1 krm spiskummin
1 finhackad chili
3 msk tomatpuré
salt
finmald svartpeppar

Finhacka grönsakerna, chilin och koriandern och blanda tillsammans med resterande av ingredienserna i en skål. Låt stå och dra innan servering. 
Om du vill ha en krämigare variant, ta och ge salsan en omgång med mixern... 

Nachotallrik är ju alltid nachotallrik även om färsen inte kommer från någon ko utan från soja. Det var dagens 3.e insikt....Min man sa att han kunde tänka sig att byta ut vanliga färsen mot sojafärs även framåt...nån gång i alla fall...
 Dags att gå till sängs. Tänkte avsluta med mitt favoritcitat:

"All you need is Love- Love is all you need"

söndag 2 september 2012

Vad mycket vi människor gör utan att vi reflektera över varför...Det går liksom bara av farten. Det kan vara allt ifrån ordval till vad vi stoppar i oss...
Min kära syster (för övrigt en fantastisk kock) ifrågasatte klokt varför jag hade ägg i potatismoset till sheperds pien. Och mitt svar var lika enkelt som egentligen dumt: -för att det står så i receptet. Men hon gav sig liksom inte och frågade:-men vad fyller ägget för funktion???
Det var en mycket bra fråga så jag googlade det hela och enligt de svar jag fann så var anledningarna att moset skulle få finare färg i ugnen (gulan) och att det skulle bli ett fastare mos (vitan).
Men som min syster så smart påpekade så behövs ju  fastheten bara om man spritsar på den och inte när man bara slabbar på moset ovanpå (som jag gjorde..) och färgen får ju moset av osten....
Så hädanefter tänker jag skippa ägget...Ska en höna behöva trycka ut ett extra ägg bara för att mitt mos ska få snyggare färg...nix pix.

Tyvärr är det många produkter som är uppbyggda på precis det här sättet. Detta insåg jag när jag skulle göra en helt mjölkfri tårta med maräng till min sons kalas.
Jag brukar nämligen köpa färdig maräng...Min syster brukar säga att en maräng är det enklaste man kan göra. Men jag kan inte. Det blir inte maräng. Det blir äggviteslask (aldrig att mina försök leder till att jag kan vända skålen upp och ner utan att det plaskar ur som man ska kunna göra...) 
Men så är ju syrran kock också....experter brukar ju tycka svåra saker är plättlätt... 
Hur som helst jag skulle alltså köpa maräng till kalaset och det var viktigt att allt, verkligen allt skulle vara helt mjölkfritt eftersom en mjölkallergiker skulle komma. Inga problem tänkte jag eftersom maräng inte innehåller några mjölkprodukter...trodde jag...
Var till varenda affär i min närhet och letade men varenda maräng-usling innehöll skummjölk. Väldigt märkligt tycker jag. Det går ju uppenbarligen att göra maräng utan (även om jag inte kan...beror nog tyvärr inte på brist på skummjölk..) så varför prångla in detta i produkten?
Säkert finns det en förklaring till detta och tyvärr är säkert den förklaringen nåt dumt såsom det blir snyggare färg eller toppigare maräng...
Så är man mjölkallergiker eller vegan så måste man alltså antingen vara svensk mästare i köket eller helt enkelt avstå från maräng...Mycket dumt om ni frågar mig...


Nog om dumheter och dags för mums!
Dagens middag är en av mina gamla klassiker som jag brukar ha som tillbehör till grillat kött men som nu fått träda fram som huvudmål. Denna maträtt har funnit i min mentala receptbok sedan 1997 (och ur-receptet såg egentligen inte alls ut så här) och går att förändra i alla oändlighet...Byt mozzarellan mot fetaost eller varför inte ädelost...ha lite chili i creme fraichen för lite sting eller ha soltorkad tomat istället för vanlig tomat....
Nu gör jag så där t.om. med mitt egna recept...men som sagt detta receptet är väldigt tacksamt för härliga förändringar...Har ännu inte misslyckats en enda gång...

 

Fru L's fyllda Zuccini 

med grekisk sallad och gräddfilstzatziki.


lördag 1 september 2012

Hipp hipp hurra!

jajamensan..nu är i vi igång.
Redan igår kväll insåg vi att vi missat en sak. Lunchen. Vi brukar vara duktiga och rediga och äta gårdagens middag till lunch...Men gårdagens middag var liksom besudlad med kassler...Så det gick inte
T undrade om det inte gick att bara pilla bort kasslern men det fick han bassning på fingrarna på...Fuska redan första dagen?! Nä vet du vad!
Alla mina fina listor hade missat första lunchen...Suck!
T som jobbade idag (och inte kunde vänta på någon matlagning) fick med sig äggsmörgåsar med ost på.
Jag och underbarnen tuggade i oss pastaskruvar med zuccini och lök i nån cremefraichesås...Stora Liten tyckte det var sådär...och det var ju inte så spännade. Denna måltid som liksom skulle öppna vår vegetariska resa på riktigt...(frukost i min värld är liksom köttfri oftast som oftast ändå så den räknas inte..)
Eftersom måltiden inte var planerad så tänker jag därför glömma den  (poff borta!) och inte skriva ut något recept på den...

Detta med recept då ja...
jag är löjligt dålig på att skriva recept...jag är även löjligt dålig på att följa dem... Jag tittar gärna på roliga recept och sedan skenar jag iväg: kanske lite västerbottenost skulle funka eller varför inte floffa i lite färskost, lite vin och (alltid alltid) vitlök.... Ja ni hör ju....
Efter att jag fått hålla på så är basreceptet inbäddat i allsköns godsaker så att receptskribenten skulle riva sitt hår (om hen nu har hår alltså...alla har ju inte det...)
Jag är dessvärre lika dålig på att använda mig av traditionella mått... När min man frågar hur mycket han ska ha av något så brukar han få svar som "ta ett gäng" eller "häll i tills det räcker"
Jag anar att detta inte fungerar så bra som måttangivelser i recepten på den här sidan (även om det skulle se kul ut) så det är bara att skärpa sig och fundera på hur mycket jag faktiskt använder när jag lagar mat...
Men det får mig faktiskt att undra vad som kommer bli den största utmaningen. att inte äta kött eller att faktiskt skriva ner recept.... MEN jag har ju lovat att skriva ner recept så det är ju bara att köra....

Dagens middag blev Sheperds pie, den lammvänliga sorten. För som inte fattade det där skämtet så kan jag meddela att i riktig traditionell sheperds så ska det vara lammfärs...och det är det alltså inte i min...
Eftersom det är min mans födelsedag idag (japp vi startade på hans b-day...grymt tycker vissa, coolt tycker vi...) och shepereds pie är hans favvorätt så var jag lite nervös...Tänk om hans favvorätt skulle bli äcklig, på hans födelsedag dessutom....
Det blev den INTE, den blev huuuuuur god som helst. Tricket var dock att låta den svalna  för då kom smakerna fram mer...(är detta typiskt för vegfärs??)
Jag har gjort som jag ovan beskrivit, tagit ett grundrecept och kört i lite själv vad jag gillar...Receptet går att förändra och utveckla hur mycket man vill...

Lambfriendly sheperds pie

4 portioner

400g färs (jag använde mig av Anamma)
1gul lök
1 röd paprika
1 buljongtärning (grönsaksbuljong så klart)
1dl rött vin
hackad färsk rosmarin
flingsalt
svartpeppar, malen

8 potatisar
1/4 purjolök
 2msk margarin/smör
3msk smaksatt färskost (jag använde vitlökssmak)
1 dl creme fraiche
1ägg
2dl riven ost
salt

Sätt på ugnen på 225grader.
Skala potatisen, hacka purjolöken och koka dessa tillsammans tills dess att potatisen är mjuk.
Lägg i fettet, färskosten, creme fraichen  och saltet och mosa till en bra konstistens. Tillsätt sedan ägget och sedan hälften av osten.

Hacka lök, paprika och tomaten (var för sig)
Stek löken tillsammans med färsen. Tillsätt vinet och buljongtärningen och låt det koka in i färsen. Tillsätt sedan paprikan och kryddorna. Låt det få puttra nån minut och tillsätt till sist tomaten.

Bred ut färsblandningen i en ugnsform och lägg sedan moset ovanpå. Strö på det sista av osten och kör in i ugnen. Baka den tills dess osten blivit bubblig och fått färg.

Sätt er sedan ner...låt det svalna (passa på att prata med någon trevlig, kanske dig själv om inget annat sällskap erbjuds..) Sedan njuuuut!

Så nu är det gjort. Första receptet.....nerskrivet...Imponerande eller hur!
Nu ska jag gå och pussa lite på födelsedagsbarnet....
Tjingeling


fredag 31 augusti 2012

Förspel

Idag tillhör jag carnivorerna, köttätarna....rovdjuren.
Smaka på ordet: rovdjur. Det får en att tänka på lejonkäftar, vargattacker och stackars springande antiloper och rivna lamm. Ordet får en kanske inte att tänka på mina snygga retrobestick eller vackra grillkvällar i solen. Och ändå så är det så det är. För trots att jag köper min  snygga grillskiva på ica så tillhör jag rovdjuren. Top of the food chain.
Idag alltså.
Imorgon tillhör jag dock nåt annat..."köttätare i vila", "test-herbivor" eller "månadsvegetarian". Kalla mig vad ni vill men no meat for me.
Japp.
Från och med midnatt och hela september månad får köttnedbrytarenzymerna leta annat jobb. Inget kött och inga köttprodukter på hela månaden. Måletär att vi i vår familj ska äta mer vegetariskt även efter denna månad...

Varför? Frågan kommer direkt, för trots att vi är vid året 2012 så är kött för många en helig ko. Och att helt välja bort kött (även bara för en månad) är tydligen något oerhört konstigt, märkligt och onaturligt...
Så varför? Önskar att det räckte för omgivningen med att svara som min man brukar svara : Varför inte?
Men det gör det inte.
Jag gillar kött. Så det är inte smaken som det är fel på.
Det är inte heller en moralisk övertygelse om att det är fel att äta en annan levande varelse.
Jag tror att människan är skapd att äta kött (för den som gillar det alltså...)
MEN tror inte vår skapare tänkte sig att vi skulle sätta i oss 86kg/ person och år...
86kg i genomsnitt i Sverige...Helt galet...Och lets face it, hela köttindustrin är en börda för vår miljö och en skam för vårt samhälle.Vi har tappat respekten för djuren och deras värde. Så även om vi i familjen L  förstår att vi är bara en familj i raden av miljoner så måste man ju börja nånstans...Vi kan ju bara ta ansvar för vårt...

Detta med en hel månad var min mans förslag...och han är en riktig köttis...tro mig! Men när t.o.m. han är beredd att ge upp sin hamburgare, sina köttbullar och sitt bacon, då finns det hopp att vända trenden!

Så nu gör vi ett försök och jag ska ärligt säga att jag har laddat i veckor....
Jag älskar förspel. Sån här blir jag alltid när jag ska dra igång ett projekt vare sig det handlar om att gifta sig, renovera hemma eller som nu äta mer vegetariskt. Det skrivs listor, det söks på internet och det pratas, pratas och pratas om det. Har sen vi bestämde oss att köra detta projekt nämligen planerat, letat recept och pumpat mina nära och kära veggisar på recept, tips och hurrarop....
Idag var vi och handlade...så nu är kylen och frysen fylld av vegofärs, qournprodukter och vackra grönsaker som zuccini, aubergine och broccoli...
Och imorgon börjar vi. Från köttisar till veggisar....